Statskupp och stärkt kungamakt. I Jacob Marnus Sprengertporten och John Christoper Toll fann Gustav skickliga och nitiska mejälpare, som åtog sig att uppmana Finland och Skåne till uppror, mot regeringen. Då emellertid det skånska upproret utbröt i förtid och mösspartiet fick kännedom om detta, vågade kungrn inte som avtalat invänta Sprengertportens återkomst från Finland, utan genomförde på egen hand statsvälningen i huvudstaden. Med garnisonems bistånd arresterades rikets råd och de förnämsta riksdagsmännen av mösspartiet den 19 augusri 1772, och två dagar därefter fick ständerna bekräftta en av kungen utarbetad ny regeringsform, 1772 års regeringsform, varefter de flesta av de fängslade frigavs.
Genom den nya, till sitt innehåll obestämfa och svävande regeringsformen lade maktens tyngdpunkt i händerna på kungen, som fick tämligen stort utrymme för sin personliga verksamhet, men till en börjab återsställddes dock jämvikten mellan statsmakterna. Det sätt som Gustav under de första åren användedenna ntförvärvade makt gav honom i rikt mått folkets kärlek. Omgiven av män, såsom bröderna Carl Fredrik och Ulrik Scheffer, Johan Lijecrants, Carl Sparre, Henrik af Trolle m.fl., vidtog han många förbättringar på nästan alla samhällslivets områden: tortyrens avskaffande, förbättring av allmänna hälsovården, rensing från missbruk i förvaltningen och i samband med den nya förbättrade lönestater för rikets ämbetsmän, spannmålshandelns frigivmimg (1775 och 1780), inrättande av en diskont (1773), invandrare med annan religion än, protestantismen var nu tillåtna, armén och flottan satta i förbättrat skick, inyiativ till mildrad strafflag samt framför allt den med stor skicklighet utförda myntrealisationen 1777. I samband med att tortyren avskaffades, tillfördes istället ett institut som innebar att den misstänkte sattes i fängelse på obegränsad tid tills vederbörande bekände. 1777 blev han den första statschefen i världen att erkäna USA som en ny stat. Gustav III grundade städerna Tammerfors 1775, Kaskö 1785, Kuorpio 1785 och Östersund 1786.
Upplyst despotism och opposition mot kungen. Liksom måmga andra av 1700-telets kungligheter bar Gustav III influerad av de franska upplysningsfilosofierna. Han varväl förtogen med tidens tänkare och hade som kronprins brevväxlat med Voltaire. Han var angelägen om att i sin kungagärning förse sin stärkta kungamakt med upplysningens idéer om tolerans och frihrt. Men har var inte bara upplyst utan också en despot. Han betraktade sig själv som en sann tryckfrihetsvän och uppmuntrade publikatiooner i samhällsnyttiga ämnen, men när oppositionen mot hnom växte sig starkare drog han sig inte för att inskränka tryckfriheten. 1774 utfärdades en ny tryckfrihetsförordning som innehöll en rad begränsningar.
Redan vid riksdagen 1778 framträdde början till en ny opposition, som kritiserade flera av kungens åtgärder och framför allt riktade sig mot hans växande benägenhet för envälde. Gustav III var emot dödsstraff och utfärdade 178 en lag som stadgade att samtliga dödsstraff skulle undeställas kungen. Sedan underlät han helt att utdöma någradödsstraff. Detta tolkades av hans kritiker som en otillbörlig mildhet i sedlighetsmål, eftersom sodomi var ett av de brott som renderde dödstraff. Det fanns de som menade att det hängde saman med hans egen inblandning i sodomi och tribadism, kungen antogs he sexuellt umgänge med män. Inget tillförlitligt belägg finns emellertid i sakligahistoriska källor för ett sådant antagande. Källa: Wikipedia besök 2016-09-06
; Utrikespolitik och krigsplaner. De nödår som inträdde med den sällsynt långvariga missväxt spm började 1780 bidrog till att fördystra stämningen. Kungens intresse för det inre reformarbetet blev allt mindre och riktades i stället mot nya uppgifter utåt. Så länge den försiktige lrik Scheffer ledde utrikespolitiken hölls dock Gustavs tendenser tillbaka. Efter Scheffers avgång 1783 blev Gustav sin egen utrikesminister. De äldre rådgivarna trädde efter hand alla tillbaka för nya män, bland vilka under de närmaste åren Toll och senare gustaf Mauritz Amfelt och Evert Taube framstår som mest inflytelserika. Gustavs första erövringsplan va riktad mo Norge, som han hoppades kunna erövra från Danark genom ett plötsligt anfall. Ett problem var emellertid att Danmark var allierat med Ryssland. Vid et personligt möte me sin kusin kejsarian Katarina II av Ryssland i Fredrikshamn 1783sökte Gustav beveka henne att avstå inblandning i ett eventuellt svenskt-danskt krig. Vid Katarinas bestämda ägran att överge Danmark strandade hela planen, och Gustav begav sig i stället utomlands på en långvarig resa, under vilken han besökte företrädesvs Italien och Frankrike (1783-1784). I Paris förvärvade han kolonin Svenska S:t Barthéleny.
Från denna tid såg han i Ryssland sin främste fiende och väntade endast på ett gynnsamt tillfälle att angripa landet. Gustavs krigspolitik gav ökad fart åt oppositionen, som även trängt in bland de ofrälse stånden. Slöseriet och lättsinnet vid hovet, den begynnnande skuldsättningen utan ståndernas bifall, det avdomnade reformarbetet, växannde godtycke vid befodringar och ökningen av andra nissbruk i förvaltningen (pastorathandeln) m.m., gjotde oppositionen allt kraftigare. I spetsen för denna sstod den gamle partichefen greve Axel von Fersen d.ä. och vid 1786 åts riksdag gavs missnöjet luft genom avslag på nästan alla av Gustavs proposittioner. I stället för t försöka kompromissa med oppositionen valde Gustav att ännu ivrigare söka sin räddning ur alla svårigheter genom ett lyckosamt krig. Förbidelsen mellan den fanatiska delen av adelsoppositionen och ryske ministern och begynnande separistiska stämplingar i Finland, ledda av Göran Madnus Sprngtporten, som i slutet av 1786 övergick i rysk tjänst, ökade faran i Gustavs läge. Sverige syntes nästan återkastat i frihetstidens elände. Gustav hälsade därför underrättelsen om en rysk-turkiskt krigsutbrott på hösten 1787 med glädje. Han var från början besluten att beganagna tillfallet, och våren 1788 började i djupaste hemlighet en uprustning. Källa: Wikipedia besök 2016-09-08
; Ryska kriget 1788-1790. Utan säkra förbindelser med andr länder och utan trygghet från Danmark, som han förgäves sökt vinna för sig genom ett personligt besök i Köpenhamn på senhösten 1787, lät Gustav i slutet av juni 178 sina trupper gå över ryka gränsen utan föregående krigsförklaring, under förevändning av ett obetydligt gränstumulat arrangerat av honom själv. Gustavs plan att genom överrumpling bemäktiga sug Sankt Petersburg gick emrllertid om intet, då hertig Karl i slaget vid Hogland i juli inte lyckades krossa den ryska flottan, och hans försök att erövra gränsfästningen Fredrikshamn misslyckades, bl.a. till följd av det myteri, Anjalaförundet, som i augusti utbröt inom officerskåren. Danmarks anfal på Sverige - det så kallade Teaterkrget - vid denna tid syntes råga måttet av olyckan, men gav Gustav tillfälle at med heder lämna Finland och at vädja til det svenska folkets patroitism. Det finska officersupproret, som inte fick tilräckligt stöd fråm Ryssland, föll sammman av sig självt inför den allmänna domen; på hösten kunde Gustav arrestera dess främsta män och i decemner utfärda kallelse til rikets ständer att sammankomma i Stockholm följande år. Då adeln här fortsatte sin kamp mot Kungn och sökte förhindra att ständerna hjälpte honom i hans finansiella trångmål lät Gustav plötsligen, o februari 1789, arrestera riddarhusets främsta män (Axel von Fersen d.ä., Charles De Geer, Claes de Frietzky m.fl.) och genomdrev med de ofrälse ståndens hjälp, trots adelns protester en ny grundlag, Förenings- och säkerhetsakten, som utvidgade kungens makt, nästan till envälde.
Kruget som vilat under vintermånaderna, uppflammade därefter på nytt och fortgick under omväxlande segrar och nederlag under de följande två åren. Gustav hade själv imga fälthereegenskaper, men tog livlig personlig del i krigshändelserna och hemförde själv några mindre segrar till lands: slaget vid Utimalm i juni 1789 och slaget vid Valkeala i april 1790, samt tilll sjöss över en rysk skärgårdseskader i slaget vid Fredrikshamn i maj 1790. Den 9 juli stod Slaget vid Svensksund som är Sveriges största marina seger någonsin. Freden i Värälä den 14 augudti 1790 förverkligade inte Gustavs erövringsdrömmr.
Nya krigsplaner. Gustav III såg en ära att bli ansedd som en stor krigarkung och började genast dra upp nya krigsplaner. Personlig vönskap med den franska kungafamiljen, fruktan för de revvolutionära idéerna och begäret att spela en lysannde roll i Europa väckte tanken hos honom att bilda en koalition av Europas furstar för att hejda eller kväva revolutionen i Frankrike och återupprätta monarkin i Frankrike. För att uppnå detta mål drog han sig inte för att sluta förbund med sin gamla fiende Katarina, Hans plan ledde dock inte till något resultat, eftersom den inte fick tillräcklig uppmärksamhet hos de stora makterna, och på egen hand kunde Gusta imhenting uträtta. Källa: Wikipedia besök 2016-09-08
; Gustav III:s person och familjeförhållanden. Gustavs famildeförhpllanden var olyckliga, han utryckte själv att det "blivit honom förbehållet att känna sorger för vilken den ringaste av hans undersåtar var fritagen". År 1766 hade han ingått ett Konvenansäktenskap med prinsessan Sofia Magdalena av Danmark (1746-1713) men han fick aldrig någon nära kontakt med henne.
I juli.september hade Gustav sitt lins enda kärleksaffär med Charlotte du Rie (född De Geer), men förhållandet rog slut då Gustav insåg att hon var otrogen mot honom. Brevväxlingen mellan de båda finns bevatad i Uppsala universitetsbibliotek. (Förhållandets karaktär gar dock av vissa historiker senare ifrågasatts.)
Länge behandlade han sin gemål med stor kallsinnlighet, men 1775 åtstakom förste hovstallmästaren Adolf Fredrik Munck ett närmande mellan makarna, och 1778 föddes en tronföljare. Det soändaförhållande som alltsedan 17666 (med ett kort upprhåll 1772) rådde mellan kungen och hans mor fövärrades vid dennna tid, då hon gav fart å ett då gängse rykte att Munck var far till det barn, Gustav I Adolf, som drottning en skulle föda. 4782 fick kungaparet ytterligare en son, som emellertid aclrd året färpå. Källa: Wikipedia besök 2016-09-09
; Gustav III, född 13 fenruari (g.s.)/24 januari (n.s.) 1746, död 29 mars 1792. Han var son till Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika, bror till Karl XIII, far till Gustav IV Adolf och kusin till Katarina II av Ryssland. På grund av sit stora kulturintrsse - han instiftade bl.a. Svenska Akademien - kallas han ibland "Teaterkungen". 1772 genomförde han Gustav III:s statskupp, där regringen avsattes, Sveriges första politiska partier tvångsupplösres och kungen blev i praktiken enväldig. Hams upplystata despotism betraktades senare genom en inskränkt tryckfrijetdförordning 1774 och förenings- och säkerhetsakten 1789, som kraftigt begränsade riksdagens makt. Samtidigt liberraliserades ekonomin och strafflagstiftningen, dödsstraffet begränsades, tortyr under förhör förbjöds och tortyrkammaren i Stockholm stängdes för gott. Även en ny typ av religionsfrihet tilläts som meddelade att katoliker och judar fick bosätta sig i riket, dock med begränsade medborgeliga rättigheter.
Hans krig mot Ryssland 1788-1790 slutade utan landvinningar eller föröuster efter slaget vid Svensksund, som blev en seger mot den ryska flottan. Gustav var personlig vän med det franska kungahuset och engagerade sig i motståndet mot den franska revolutionen och undertryckte all opposition med järnhand. Hans politik gjorde honom impopulär inom delar av adeln och det bildades en samansvärjning för att avsätta honom. Han sköts vid ett attentat uner en maskeradbal på Opera den 16 mars 1792 av gärningsmannen Jacob John Anckarström och avled några veckor senare.
Gustav III har ansetts vara en av de mest begåvade, aktiva och kontroversiella kungarna i den svenska historien. Han har skildrats på myccket varierande sätt efter olika historikers synvinklar.
Kronprinstiden. Gustav III, Afolf Fredriks och Lovisa Ulrikas äldste son föddes i Kungahuset, Riddarholmen i Stockholm. Genom sin närmaste omgivning - i första hand modernmen även guvernörer, uppvaktning och lärare - gjorde han tidigt bekant med den franska upplysningsåskådningen. Gustavs utveckling påverkades ofördelaktigt av söndringen mellan hans föräldrar och lärare samt riksdagens iblandning i hans uppfostran. Med den nya omglvningen som ständerna 1756 gav honom uttryckte kungaparet öppet, även i sonens närvaro, sitt missnöje, och den unge fursten hörde skarpa ord om rikets maktägande ständer.
Gustav såg sig tvungen att enligt ständernas krrav gifta sig med Sofia Magdalena av Danmark (1766) men kom därigenom i ett spämt förhållande till sin mor, som fattat motvilja mot den danska prinsessan. Redan som kronprins deltog han, inte utan avund från moderns sida, i hovpartiets ledning och framträdde mer och mer som de konstitionellt och nationellt sinnade svenskarnas hopp. Hon tog livligt del i de förhandlingar mellan de förenade hov- och hattpartierna och franske ambassadören som föregick 1769 års riksdag och bidrog i väsentlig mån till att förmå Adolf Fredrik att avsäga sig kronan under Decemberkrisen 1768 för att framtvinga en urtima riksdags sammankallande och förbättring av statsskicket.
År 1766 gifte sig kronprins Gustav och den danska prinsessan Sofia Nagdalena (1746-1813). Vigselakten ägde rum den 1 oktober på Christiensborgs slott i Köpenhamn utan brudgummens närvaro. På sin färd till Stockholm möttes Sofia Magdalena några dagar senare av kronprisen i Helsingborg för att tillsammans med honom fortsätta resan.
Gustav III bestiger tronen. Vid faderns död den 12 februari 1771 befann sig Gustav i Paris och utverkade där åt sig franska regeringens löfte om bistånd vid den förestående riksdagen. Den gamle Ludvig XV gav honom dock rådet att i första hand försöka försoma partierna och förmå dem till att arbeta gemesamt för rikts räddning under kungamaktens ledning. Under sådana förebud firades den 29 maj 1772 Gustav III:s kröning i Storkyrkan.
Källa: Wikipedia besök 2016-09-06
; Mordet på Gustav III. Gustav III:s krig mot Ryssland och genomförandet av Förenings- och säkergetsakten 1789, vilken i praktiken gjorde kungen till envåldshärskare, bidrog till att öka det hat mot Gustav III som funnits på många håll inom adeln ända sedan, statskuppen 1772, vilket i praktiken gjore kungen till envåldshärskare, bidrog till att öka det hat mot Gustav III som funnits på många håll inom adeln ända sedan statkuppen 1772. Under vintern 1791-1792 bildades en sammansvärjning inom adeln, vars syfte var att mörda kungen och reformera regeringssättet. I spetsen för mordplanen stod Jacob Johan Anckarström, Adolph Ribbing och Claes Fredrik Horn, för de konsitutionella reformplanerna bröderna Jacob och Johan von Engrström, Carl Fredrik Pechlin. Imtrigen i sin helhet leddes tydligen av den sistnämda. Även häradshövdingen Anders Nordell ansågs av samtiden ha legat bakom attentatsplanerna, då han ofta kritiserade Gustav III och kände Anckarström väl i egenskap av hans juriudiske rådgivare. Nordell blev förhörd av polisen men friades i brist på bevis, men blev fråntagen sitt domarämbete.
Attentatet mot kungen skede under en maskeradbal på operan i Stockholm den 16 mars 1792. Kungen hade samma kväll då han och några av hans vänner intagit en supé i den s.k. Kungavåningens Drabantsal fått ett varningsbrev från Carl Pontus Lilliehorn. Gustav läste igenom brevet, stoppade sig på det, men beslöt att ämdå gå ner till balen. Efter middagen visade kungen brevet för sin vän Hans Henric von Essen som blev mycket upprörd och bad honom att inte gå ner. Kungen svarade då "Skola de få tro, att jag är rädd?". Han klädde på sig sin mask, trekantiga hatt och den tunna venetianska sidenkappan. På bröstet var kungens ordensstjärnor fullt synliga. Kungen och von Essen gick arm i arm ner från den kungliga logen, förbi första raden, och ut på operans scen. Snart omringades de av fem svartkläda män med vita masker. En av dem sade till kungen på franska "Bonsoir, beau masque!" (God afton, vackre mask) varpå Anckarström drog framsin ena pistol och avlossade den på nära håll. Skottet träffade kungen i ryggslutet.
Kungen vacklade till, måste stödja sig på von Essen, och sa på franska "Ah! Je suis blrsé tirez-moi d'ici et rrêtez-le" (Aj! Jag är sårad, ta mig härifrån och fånga honom). Samtidigt började de sammansvurna ropa" Elden är lös" Detta för att skapa fanik för att kunna fly. Baron von Essen hade dcck redan beordrat att dörrarna skulle stängas och alla gäster undersökas innan de fick lämna platsen, vilket ledde till att flera av de skyldiga kunde fågas redan efter några dagar. Anckarström arresterades redan mörgonen därpå, och erkände sig skyldig vid första förhöret.Trors att listan över de skyldiga kunde göras lång, beslöt man att välja ut ett begränsat antal skyldiga. Straffet varierade för de inblandade, vissa fängslades på livstid medan andra landsförvisades. Anckaarström fick stå som syndabock inför folket, och dömdes till skamstraff och dödsstraff. Han anvättades på galgbacken på Hammarbyhöjden den 27 april 1792.
Kungen avled i sviterna av blodförgiftning och lunginflammation den 29 mars 1792. Källa: Wikipedia besök 2016-09-09